Tack för den. Har åkt på mjölkstockning. Jag ligger utslagen på soffan med hög feber och fruktansvärt ont i vänstra tutten. Har försökt med en varm dusch samtidigt som jag masserade, kändes lite bättre efter det. Sen skulle Thilda ha mat och det gick bra det med. Då kändes det ännu bättre. Nu däremot - fy fan. Thilda har sovit ett par timmar och utan nån amning så är vi tillbaka på ruta 1. Får prova och pumpa ur, men ser inte fram emot den smärtan.. Skjut mig.. Skjut mig nu!

Idag är det exakt två veckor sen det otäcka hände med mormor. Igår var första gången som vi fick ett någorlunda positivt besked. Innan dess har hon stött på en del komplikationer, som tex vätska i hjärtsäcken. Så det fick hon opereras för. Vilket gick bra. De fick bort 3 dl vätska, vilket jag tyckte lät mycket. Men specialisten sa att de kan tappa ur bortemot en liter i värsta fall. Så då var det inte så mycket ändå.

Efter operationen tog de henne ur respiratorn. Hon är fortfarande utan den, men måste få en hel del syre som hjälp på traven. Hon har feber som de inte får bukt på och är väldigt slemmig och kanske sårig i halsen efter slangen till respiratorn. Det som är bra är att hon har börjat prata en del. Inte hela meningar, men hon vet vad hon heter och hon vet att hon är i Uppsala och när hon är född. Vilket är bra! Då vet man att hon är "med" i skallen iaf. 

De säger att hon förmodligen kommer bli frisk. Det kommer ta lång tid så klart och hon kommer behöva mycket hjälp och träning för att komma tillbaka. Det känns skönt att kunna dra en lättande suck, äntligen! Det har man väntat på länge. 

Kan inte sätta ord på hur tacksam jag är över att hon pratade i telefonen när det här hände. Jag är så klart otroligt tacksam för den personen hon pratade med också, som agerade så snabbt. Hade hon inte gjort det hade jag inte haft någon mormor idag. TUSEN TACK!