Jösses.. Fram till klockan åtta ikväll så har dagen gått i ett. Inte en lugn stund. Mamma kom hit runt halv elva eftersom hon skulle med mig och Thilda till Gripen och min efterkontroll. Men först skulle vi göra ett stopp på BVC och Thildas läkarkontroll. Allt såg så fint ut så. Hon har gått upp 400 gram återigen och hon har växt en cm. Så nu är hon 57 cm lång och väger nästan 5800 gram. Jag kan inte klaga över att hon inte får i sig ordentligt med mat iaf :) stora tjejen!

Efter det besöket åkte vi in till stan och min efterkontroll hos min barnmorska. Där var det inga konstigheter. Thilda sov i vagnen hela tiden, så inga problem för mamma heller :)

Efter ett inköp av hårfärg och en tröja på H&M var det dags för ett efterlängtat besök hos mormor på sjukhuset. Jag var lite tudelad inför besöket. Jag var såklart glad över att äntligen få träffa henne, men samtidigt var jag förberedd på att mormor skulle ha slangar lite här och var och att hon skulle se blek och riktigt sjuk ut. Jag var tvungen att stålsätta mig.

När vi kom dit fick jag mig en rejält positiv överraskning. Inga slangar alls och en relativt pigg mormor! Jag vart nästan lite chockad över hur pigg hon verkade. Det enda var väl att hon har fått håret bortrakat, så nu var det endast lite stubb. Plus att hon är svag i kroppen och får sitta i rullstol och att hon pratar lite långsamt och tyst. Men jag är så himla imponerad över hur stark hon är och hur stark hon har varit. På ett sätt har hon övervunnit döden. Inte med stora marginaler, men ändå. Hon är min stora hjälte just nu. Att se henne kämpa som hon gör, gör mig stolt. Stolt över att vara hennes barnbarn. Stolt över att hon kan sitta och dra en massa skämt och skoja med en precis som hon brukar göra. STOLT.

Stålmormor :)

Den här tjejen ska härmed nattas i egen säng och sen stanna där hela natten. Så är det tänkt.. Ända sen Thildas födsel har Molly fått somna på soffan och sen har vi burit in henne på hennes rum och efter en stund har hon trippat in till våran säng och lagt sig. Fyra personer i våran säng är inte det optimala kan jag säga. Så här två månader senare (!) tar vi tag i det. Jag erkänner! Vi har varit otroligt lata. Hur svårt kan det vara att gå in på Mollys rum, läsa en saga och sen säga natti natti, sov gotti gotti?! Himla svårt tydligen.

Igår tog vi tag i det på riktigt. Min tur att natta henne. Vi gick in på hennes rum och hon skulle välja bok. Inga protester alls från Mollys sida, konstigt nog! Trodde hon skulle gå bärsärk bara för att hon skulle sova på sitt rum. Men icke. Så varför har man inte tagit tag i det tidigare, när det ändå gick så här lätt? LATHET tror jag det kallas.

Jag förklarade också för henne att "nu kommer du inte in till mamma och pappa inatt, utan vaknar du så vänder du dig om och somnar om". Inga protester där heller. "Men mamma, om jag blir törstig och vill ha vatten så får jag väl komma in?", hehe. Så söt :) Hon kom ut efter ett par timmar innan vi hade hunnit gå och lägga oss, då följde jag med henne in på rummet och hon somnade lätt om igen. Sen dröjde det många timmar innan hon kom in. Det var bara ett par timmar kvar tills vi skulle gå upp, så jag lät henne komma in och sova. Vilket antagligen var dumt och som jag säkert kommer få ångra. Men men.. baby steps :)

Molly har inte varit på dagis på två veckor nu. Idag var första dagen och gissa om det var nån som var lycklig här hemma! Första veckan hon var hemma från dagis, var hon sjuk. Veckan efter hälsade vi på hos farmor och Kent tisdag-onsdag, så då vart hon ledig. Sen blev hon ju sjuk IGEN, så då blev det inget på torsdagen heller. Men nu så! Lycklig tjej :)

Imorgon ska jag på efterkontroll hos min barnmorska på Gripen. Mamma följer med och håller koll på Thilda under tiden. Sen blir det fika och en sväng på stan innan vi åker och hälsar på mormor på CSK. Pappa hämtar Molly på dagis, för det hinner jag inte med. Molly är väligt spänd över just det. Hon tycker det är kul när det händer lite annat, än att jag ska komma och hämta henne hela tiden, hehe. Känner mig för övrigt väldigt elak som inte har varit och hälsat på mormor tidigare. Men jag vill inte ta med mig Molly dit, för hon skulle nog bli förskräckt över att se henne så sjuk som hon faktiskt är. Sen vill jag inte åka dit själv heller, så det känns bra att ha mamma med mig när vi ska dit. Jag kommer antagligen bryta ihop när jag ser henne, om jag känner mig själv rätt. Hon mår dock, efter omstädigheterna, bra. Hon minns det mesta och kommer bli frisk enligt läkarna, men att det kommer ta lång tid. Mycket rehab och träning! Men jag är glad över att hon lever och att hon inte kommer bli liggandes. Stålmormor ;)

Jajemen, amningen gäller det alltså. Nu går det riktigt bra! Har gått från botten till toppen kan man säga :) Vilket gör mig galet glad och lättad. Problemet var ju att det rann på alldeles för snabbt och Thilda hann inte alls med i det snabba tempot som mina bröst ville hålla ett tag. När jag la upp det inlägget "jag ger upp" för ett tag sedan fick jag en hel radda med tips. Jag hade testat alla tips utom ETT. Min tanke var "jaja, jag provar väl, men det lär inte funka det heller". Bra inställning!

Det tipset var att jag skulle amma med amningsnappar. De är till för att hämma smärtor vid såriga bröstvårtor, men kunde även stoppa upp flödet lite. Så det var ju värt ett försök! Jag slapp köpa såna amningsnappar, för jag köpte det dagen efter Thilda kom till världen, då hon bokstavligt talat sög sönder mina bröstvårtor. Dock var det ganska onödigt inköp då hon vägrade äta med dom på. Men jag sparade de ändå och till min stora förvåning så visste jag till och med vart jag hade gjort av dom när jag väl behövde dom!

Jag testade direkt på natten när jag hade sett det tipset jag fick. Hela natten åt hon som bara den, utan problem! Dock var det inte nätterna som var problemet, för då brukade det gå ganska bra. Så jag ville inte ropa hej än. Jag fortsatte amma med nappen på även på dagen och det gick fortfarande riktigt bra! Jag fortsatte och fortsatte - utan problem - utan skrik! DET FUNKADE!! Efter att ha använt napparna ett par dagar så testade jag utan. Sen dess har jag inte behöva använda dom ALLS! Så nu ammas det på som vanligt, vilket känns fantastiskt bra! Skönt att slippa flaskan och ersättningen. Bröstmjölken är ju ändå det som är bäst för Thilda :) TACK Malin för tipset! Evigt tacksam så klart :)

Jag gick precis igenom mina bilder på min iPad. Fick visst se att Molly har lekt med kameran. En bild ger mig dock rysningar. Bedöm själva!

Jag och Molly har haft ordentliga duster idag. Tjejen är snart fyra år och tycker att hon ska klara av allting själv. Ska absolut INTE ha nån hjälp av mamma och pappa. Det är minst sagt förbjudet. Hur som helst, efter intagen frukost imorse skulle vi åka till Forshaga och hälsa på Linn och hennes lilla tjej Ellie. Jag bad Molly att klä på sig. Jag hämtade kläderna åt henne. Det gick bra med strumporna och byxorna för henne, men klänningen råkade ju vara vrängd. Hon krånglade ett bra tag innan hon började skrika och tjuta och slänga klänningen åt fanders. "Ska jag hjälpa dig, Molly?" Då får man oftast bara ett gällt skrik tillbaka.. Till slut gav hon mig klänningen så jag kunde vränga den. Då gick set bra..

Då var vi framme vid ytterkläderna. Här var det ingenting som gick som hon ville. Hon fick inte på sig jackan ordentligt, då blev det skrik och jackan kastades iväg. Skorna krånglade, då blev det återigen skrik och skorna kastades in i väggen. Inte heller mössan gick det bra med.. Den kastades iväg den också. Jag tappade kontrollen lite och började skrika istället för att prata lugnt med henne. Till slut tog jag mig samman och lugnade ner henne.. Jag var tvungen att försöka få henne att förstå att "du är bara tre år, du ska inte kunna ALLT. Du måste kunna be mamma och pappa om hjälp istället för att bli så arg", osv osv. Det är ju synd om henne, hon SKA ju inte kunna allt. Hon ska inte behöva känna så. Som jag sa, hon är ju bara ett barn. Jag hoppas bara inte att det är för att Thilda har kommit och att hon känner att vi inte har tid för henne. Det skulle kännas förjäkligt. Både jag och Daniel gör allt vi kan för att ge henne den uppmärksamhet hon vill ha. Men det gör ont i hjärtat att känna att det kanske är på det viset. Att hon kanske känner sig åsidosatt. Men vi får kämpa på och jobba på att få bort det värsta av trotset. Det är ju inte bara kläder som hon trotsar sig med, om man säger så. Puh!

SOL! Dagen idag har bjudit på underbart väder. Härligt med plusgrader och snön som smälter på hustaket! Dock var vi lite lata på förmiddagen och stannade inne och tittade på skidor istället för att vara ute. Efter en stund gick Daniel och Molly ut och lekte i snön. Busade och byggde snögubbe :)

Sen kom Molly in en snabbis och berättade att vi skulle grilla ute på vår lilla grillplats som Daniel gjorde i ordning i somras. Riktigt mysigt! Jag och Thilda klädde på oss och gick ut vi också. Thilda sov i vagnen en kortis innan hon vaknade till och ville ha mat igen. Jag hann bara sitta med Daniel och Molly vid elden en kort stund. Lite synd var det att grillplatsen låg i skuggan. Om det hade lyst en varm sol på oss hade det varit lite skönare!

En bra dag har vi haft hur som helst. Jag hade helst velat hunnit med lite mer här hemma.. Men det kommer ju en dag imorgon också...

Bloggen har sjunkit lite på prioriteringslistan sen Thilda kom. Att hon har varit extra klängig och mammig den här veckan har inte gjort saken lättare heller. Uppehåll nr 1 alltsåå.. Bloggen! Men ska försöka ta mig tid till det.. För min skull! Skönt att skriva av sig lite.

Uppehåll nr 2 är ett lite längre sådant. Träning! Men nästa vecka blir det ändring på det. På onsdag ska jag på efterkontroll hos min barnmorska, som ska kolla att allt är okej efter förlossningen. Om det är det.. Ja, då finns det inga ursäkter längre! Dock vill jag inte ha några ursäkter. Jag älskar ju att träna. Och att inte ha kunnat göra det jag vill och älskar under snart ett år gör mig frustrerad! Nu har jag väntat ihärdigt på den dagen. Så på onsdag kväll är det jag som kör första passet här hemma i vårat minigym! :) Äntligen!!