Nu tycker jag att det får vara dags att skriva av sig lite igen. Det är inte det att jag inte har haft tid, men har verkligen tagit vara på tiden och njutit med min fina familj. Kärlek!

Det hela började med svaga oregelbundna sammandragningar kl 22 på tisdag kväll förra veckan. De blev kraftigare, men var fortfarande oregelbundna efter ett par timmar. Jag gjorde allt i min makt för att försöka komma till ro och försöka få lite sömn. Men det var alldeles för många tankar som snurrade i huvudet just då, så att säga att det var omöjligt är inte en underdrift.

Jag gick ut och la mig i soffan framför tvn efter ett par timmar och klockade varenda värk jag hade. Då var klockan ungefär två på natten och då var det regelbundna värkar med ca 5 minuters mellanrum. Jag ringde till förlossningen och hon tyckte inte att jag skulle vänta med att åka in. Jag sa dock till henne att det går ganska bra och att jag gärna ville vara hemma ett tag till. Men med ett "vänta inte för länge bara" i bakhuvudet, så kunde jag inte riktigt fokusera. Så när klockan var fyra väckte jag Daniel och ringde till pappa och Ywonne som skulle komma och passa Molly under tiden vi "hämtade" lillasyster :)

När klockan var strax efter fem på morgonen kom vi äntligen iväg. Vi stannade till på rasta här i grums för att införskaffa lite energidryck och choklad, som jag krävde. Bilresan in till förlossningen var riktigt jobbig. Jag började få riktigt ont och nu var det bara 3 minuter mellan värkarna.

När vi kom in på rummet på förlossningen blev jag undersökt och jag var öppen 3 cm. Värkarna var under kontroll och jag kunde andas igenom dom ganska bra än så länge. Efter två timmar, när klockan var åtta, blev jag undersökt igen. Då var jag öppen 5 cm. Då bad jag om att få lustgas, vilket hjälpte en stund. Höll ganska hårt i den faktiskt.

Fram till kl tio började jag få det riktigt jobbigt. Började till och med att få lite panik pga smärtan. Jag ville verkligen inte be om ryggbedövning, för jag ville klara mig på lustgasen bara. Men med den smärtan jag hade och med tanke på att jag inte sovit nånting alls under natten, så tog mina krafter slut. Helt slut. Halv elva fick jag bedövningen och vilken lättnad! Jag fick äntligen vila en stund. Iaf en halvtimme timme innan barnmorskan kom och ville att jag skulle försöka gå runt lite eller iaf vara uppe på benen pga att Thildas huvud fortfarande låg väldigt högt. Så jag skulle hjälpa henne lite på traven.

När jag hade gått ett tag och klockan slog kvart över tolv - gick vattnet. Då satte värkarna igång på allvar igen och ryggbedövningen var som bortblåst. Nu gjorde det riktigt ont! Jag var öppen åtta cm strax innan vattnet gick. När klockan var halv ett hade jag öppnat mig helt och hållet. Dags att krysta!

Jag var livrädd. Jag kom ihåg smärtan så himla väl från Mollys födsel, så det hämmade mig rejält från att ta i ordentligt. Plus att jag inte riktigt hittade rätt teknik i och med ryggbedövningen. Jag fick verkligen kämpa mig igenom det och till slut, efter 40 minuter ungefär, kom hon! Underbart. Hade även lite problem med att få ut moderkakan. Det tog en stund faktiskt. Barnmorskan fick hjälpa till genom att trycka mig på magen, så till slut kom den. Allt var över. Våran andra dotter hade äntligen kommit. Äntligen!

Jag klarade av den här förlossningen också, även om jag försökte övertala mig själv annat under krystandet. Men jag gjorde det. Jag hade även världens bästa stöd i Daniel under hela förloppet. Han var underbar. Pushade mig lite extra under krystandet när jag behövde det som mest.

Allt som allt så gick det ju bra. Jag mådde bra, Daniel mådde bra och framför allt - THILDA mådde bra :)

Godnatt fina ni!