Jag åkte på magproblem igår. Om det var magsjuka eller nåt jag ätit vet vi väl inte än. Det får vi kvitto på om nån annan i familjen blir smittad! Hoppas de klarar sig! Igår levde jag på coca cola och blåbärssoppa hela dagen, fick i mig en pyttesmörgås imorse. Inte förrän ikväll, för nån timme sen, fick jag i mig mat. Makaroner och köttbullar, en pytteportion. Men nu mår jag riktigt bra. Back on track! Frågan är när man kan andas ut för resten av familjen...

Igår kom mormor hem från sjukhuset. Det hade gått bra, förutom att hon går lite för mycket på gamla rutiner. Att det sitter lite för mycket i ryggmärgen, men att kroppen inte riktigt hinner med. En gång om dagen kommer hemtjänsten till henne. Vilket jag tycker känns otroligt lite. Visst, hon har fått ett larm så hon bara är ett knapptryck från att få hjälp. Men om det händer något som gör att hon blir medvetslös? Det hela känns vemodigt. Jag är överlycklig för mormors skull, för jag vet att hon verkligen vill vara hemma. Men för en annan kommer det vara en ständig oro över ett liknande samtal man fick för två månader sen.. Vemodigt.