Jag följer en blogg som skrivs av en gammal lagkamrat, som jag spelat innebandy tillsammans med i både Skattkärr och Värmlandslaget när det begav sig. Hon finns på http://mochamanda.bloggplatsen.se . Vi lever ett ganska snarlikt liv hon och jag. Vi är båda tvåbarnsmorsor och har hus och dittan och dattan. Hennes senaste inlägg skulle jag bara vilja kopiera rakt av och klistra in här. Men det kan jag ju inte.. Varför är vi så lika då?

Så här är det. M fick en dotter i oktober förra året och jag fick ju Thilda nu i januari. Båda tjejerna är galet lika i sättet, vad det verkar som på M:s inlägg om henne. Båda två är ett par klängiga mammagrisar! :) Både jag och M får lika lite gjort hemma när vi är hemma själva med barnen, hehe. Thilda vill ju vara hos mig hela sin vakna tid, jag kan lägga ner henne när hon är vaken, men jag kan inte gå därifrån en sekund innan hon börjar gapa efter mig. Det är samma sak om hon ska sova. Jag får henne att somna i famnen.. Men lägger jag ner henne så sover hon allt ifrån fem minuter till högst en halvtimme. HÖGST. Det verkar som om L och Thilda är lite lika på det sättet. Jag kan inte ens ha Thilda i matstolen och samtidigt försöka plocka ur/i diskmaskinen utan att hon skriker son en stucken gris. Hon måste vara på väldigt bra humör för att det skulle funka.

På ett sätt känns det lite skönt att kunna läsa om nån annan som går igenom samma sak som en annan gör. Men givetvis vill jag att den här fasen ska upphöra för oss båda två så snart det bara går! MEN - även om fasen är smått frustrerande en större del av tiden, så är det faktiskt ganska mysigt också. För som M skrev.. När hon är i famnen är hon jätteglad och jollrar och skrattar. Det är bara det att man inte får vara för långt borta. Helt enkelt.. Samma lika :)