Dagen idag har varit bra! Molly har mått bra och varit pigg som vanligt och vi har haft fullt upp. Jag mår också bättre.. Nu är jag piggare i kroppen. Bara den snoriga näsan som ska bort! Imorse när Molly vaknade fick hon titta lite på barnprogram, efter det fick vi åka direkt till affären för att främst inhandla frukost. Det tröt i kylskåpet kan man säga! Klockan hann bli elva innan vi kom hem och då fick det bli frukost, hehe. Bra konstigt ändå. Det var inte igår jag åt frukost vid elva. Samtidigt, under den s.k frukosten, fick vi besök av sotaren. Allt såg fint ut, så det var bara att elda på sa han.

Molly var inne och lekte själv på sitt rum en stund medan jag plockade lite i köket. Efter en stund kommer hon ut och säger "mamma, mamma, kom och titta!" Jag följde snällt med. Då hade hon plockat ihop varenda pinal på golvet och bäddat sin säng! Jag öste beröm över henne, så klart! Sen följde hon upp med frågan: "kan du hämta dammsugaren åt mig, tack?. Shit, nu ska hon dammsuga också. Jag sa absolut inte emot, utan gick snällt och hämtade den. Hon dammsög rummet samtidigt som hon sjöng "hejsan, hoppsan fallerallera. När julen kommer ska varenda unge vara glad". Hur söt?! Jo, mycket. Det var en nöjd och glad mamma som stod och tittade på.

När Daniel kom hem fick han ge sig ut och skotta snö direkt efter han käkat. Molly ville ut och åka pulka, så jag följde med henne ut i mörkret så hon fick åka av sig lite. Hon tröttnade aldrig! Men hon följde snällt med in när jag sa att Bolibompa skulle börja snart. Så summa sumarum - vi har haft en bra dag! Ytterligare en VAB-dag imorgon då, sen får det vara nog! Hoppas hostan blåser bort under helgen.

Just nu vill jag bara att lillan ska vara här. Nu. Att allt ska vara över. Nu har det tillstött ytterligare "komplikationer". Ni som är känsliga får väl titta bort, men har börjat känna av foglossningen i blygdbenet. Om jag trycker på det benet gör det riktigt ont. Men det värsta är ju när jag går, för då trycker hon med huvudet nedåt, som gör att jag stapplar mig fram. Helt galet att jag ska jobba två veckor till.. Jag hoppas att det går!

För ett tag sedan var jag väldigt noga med att jag ville att hon skulle födas under "rätt" år. Alltså 2013 när det är beräknat. Men nu känner jag att det kvittar. Eller det är lite bitterljuvt det där. För min skull får det gärna bli när som helst! Skulle bli överlycklig om hon bestämde sig för att komma NU. Men för hennes skull vill jag ju gärna att det blir i Januari så klart. Inte kul för henne att fylla år i slutet av december. Som sagt.. Bitterljuvt.

Hade tid hos barnmorskan idag också. Vanlig rutinkontroll. Allt såg bra ut! Hon sa att det är en stabil bebis jag går och bär på som trivs där inne. Hon har samma vilopuls varje gång hon kollar. Stabilt alltså :)

Det var meningen att jag skulle jobba imorgon. Men nu verkar det som om det blir VAB igen för min del.... De ringde från dagis i eftermiddags och sa att Molly inte verkade må så bra. Hostade och klagade på ont i magen. Visst, hon hostade lite. Men inte nog för att behöva åka hem från dagis. Det är tredje gången nu som jag hämtar henne från dagis och hon är jättepigg! Det är lite irriterande. Känns som om de ringer efter oss för minsta lilla grej. Okej om hon har feber eller hostar så att hon spyr eller liknande. För just nu är hon i en sån fas där hon har ont överallt och klagar på att hon inte mår bra ofta. Men det är för det mesta bara bluff från hennes sida. Förstår att det är svårt för dagispersonalen att se genom henne, men de borde kunna vänta lite innan de ringer. För att verkligen se att hon har feber eller liknande. Jag är hemma med henne både torsdag och fredag, så får vi hoppas att hostan försvinner och att vi slipper vabba ett bra tag framöver!

Äntligen börjar det gå åt rätt håll här hemma. Molly är på dagis, med enorm glädje över snön som fallit under natten. SOM hon har längtat! Hon åker säkert pulka just i detta nu. Hon har ju varit hemma med mig både måndag och tisdag. Vi har snorat ikapp, men hon har varit riktigt pigg ändå under tiden. Så nu var det dagisdags för henne. Jag ger mig själv en dag till att friskna till. Halsen är mycket bättre, så nu är det bara kroppen som ska piggna till. 

Efter att Daniel kört Molly till dagis och åkt till jobbet, satte jag mig med Mollys paketkalender. Som jag inte lyckades få klar innan 1a december. Men nu så, nu är den färdig! Idag kommer hon få tre paket minsann, då hon har missat två dagar. Så det lär bli glada miner i eftermiddag när hon kommer hem.

Paketen ska läggas i en fin skål, så ska hon få leta upp rätt paket för varje dag. Alla paket har siffror på sig. Vi får se om hon orkar hålla sig utan att norpa nåt extra paket någon dag. Det ser verkligen ut som lite presentpapper och snören på bilden bara. Det är väldigt små paket... i en stor hög :)

Jag är totalt däckad. Mår inte som jag förtjänar direkt. Har åkt på en redig förkylning. Svullen och har ont i halsen. Huvudet spränger och näsan rinner. Blir andfådd så fort jag rör mig i princip. Undrar hur mycket snor man kan producera på en dag egentligen.... usch! Moll har också åkt på det, så vi snorar och är hängiga ikapp här hemma. Bloggen får vänta lite.. tills jag mår bättre. När det nu blir.

I fredags skulle jag hem till pappa och Ywonne och delta i en gruppseans. Förut har jag inte trott på sånt där alls. Jag kände mig hängig och krasslig, så ringde till pappa och sa att jag inte kommer. OM jag ångrar mig nu? Jo, tack. Bara av det jag fick höra från min syster, som var med på hela grejen, gör att jag ångrar mig bittert. Hon som höll i seansen hade fått kontakt med min älskade farfar, som gick bort för många år sen. Men som jag minns och som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag spenderade mycket tid hos honom och farmor när jag var liten. Hur som helst, så hade hon börjat prata om diverse grejer om farfar och pappa hade känt igen sig snabbt och visste vem hon pratade om. Allt stämde.. Allt. Vilket känns jävligt häftigt. Sen hade hon börjat prata om pappa, att han har en styvdotter, vilket är min syster. Vi har inte samma pappa. "Men du har en biologisk dotter också", hade hon sagt. Då berättade hon, via farfar, hur ska man säga.. Farfar ville helt enkelt att pappa skulle veta hur mycket han betyder för mig. Att jag älskar honom över allt annat, att det betyder mycket att han alltid ställer upp för mig och hjälper till när jag behöver det. Jag blev väldigt känslosam när jag hörde det från min syster. Så hur hade jag reagerat om jag varit med? Jag hade nog brutit ihop totalt.

Varken jag eller pappa är särskilt bra på att visa vad vi känner. Det har vi aldrig varit. Men på nåt vis så vet vi ändå.. Vi vet att vi älskar varann. Men min pappa betyder nåt alldeles extra för mig. Och just DET kanske han inte vet. Det ville farfar ändra på :) känns jättekonstigt, men hur bra som helst. Kan bara säga en sak - jag hade velat vara där. Och dessutom tror jag nog lite mer på andar och liknande nu. Att det verkligen GÅR att få kontakt med livet på andra sidan...

Älskade pappa till vänster så klart :)

Om gårdagen finns det inte så mycket att säga. Vi plockade lite på morgonen och förmiddagen. Sen var det dags att klä på sig varmt för att åka till Säffle och kalas hos syster som fyllde 30! Kul att träffa alla på en och samma gång :) Molly lekte sig helt slut med alla kusiner. Ville knappt åka hem.

Idag har det varit storstädning i kåken. Finputsning lite överallt. Skönt att ha det gjort! Jag och Molly tog även en sväng till Ö&B. Införskaffade lite smått och gott. Nu sitter vi i bilen på väg in till Bergvik för att köpa lite pellets. Efter det stannar vi till hos Sirpa och Kent en stund. Jag och molly bakade pepparkakor förut som vi ska bjuda på.

Jag kommer inte orka så länge tror jag. Har fått en kass hals och hängig kropp på det. Usch, vill verkligen inte bli sjuk nu. Men det har varit på gång nån vecka nu. Daniel har gått och hostat och snorat här hemma. Så egentligen var det bara en tidsfråga. Även Molly har åkt på en snorig näsa. Men vi får hoppas att det bara håller sig till det!

Jag blir lite ledsen när jag tänker på det här, längtar så tills det är över!

Igår direkt efter jobbet åkte jag på ljusstaksjakt och efter det var det storhandling på schemat. Begav mig först till biltema för att köpa ljusstakar, men de va tydligen slut! Så det vart en helt onödig tripp dit. Skulle storhandla på Willys, så tänkte att jag tar väl ett besök på rusta innan dess. Där hittade jag det jag ville ha, men det tog sin lilla tid. Galet mycket folk! Redan efter de få minuterna inne på biltema hade jag ont i hela kroppen. Mest ljumskarna och ryggen. Att jag hade stora problem att ens ta mig framåt är en underdrift. Fick plåga mig fram både på rusta och inne på Willys. När jag kom hem bröt jag ihop.

Jag vill inte känna så här. Det var ingenting jag räknade med innan jag blev gravid, eftersom jag hade så få problem när jag var gravid med Molly. Min smärta gör att jag har ännu sämre tålamod än vanligt. Det går ut över folk i min omgivning. Mest över Molly och Daniel förstås. Jag hatar det! Mår så jäkla dåligt över det. Det blir såklart onödigt mycket bråk. Sen att man är extra känslig gör ju inte saken bättre.

När jag kom hem igår slängde jag mig ner i sängen för att vila en sekund. Efter det plockade jag in maten och satte mig sen för att skriva på VAB-papper från försäkringskassan. Molly sätter sig bredvid och börjar riva sönder kuvertet som jag ska skicka iväg pappret i. Jag börjar skrika på henne, istället för att säga till henne bara. Jag får ett utbrott helt enkelt. Hon blir såklart jätteledsen, vilket jag förstår. Jag får dåligt samvete och bryter ihop i tårar, då jag känner att all smärta jag har går ut över henne. Jag hade aldrig reagerat som jag gjorde om jag inte hade haft så ont. Så är det. Det fick jag förklara för henne och det kändes som om hon förstod vad jag pratade om. Det är tur att barn glömmer sånt där ganska fort.. men ont i mammahjärtat, det gör det!